Ni som känner mig sedan tidigare vet att jag har varit en "slit och släng" för folk... känner mig så ibland nu också... Jag försöker komma tillrätta med mig själv men det är svårt... Då gömmer jag mig bakom alkoholen eftersom jag inte har något annat att gömma mig bakom... Varför är det så här...? Varför får itne jag vara normal...? 

Varför kan jag mitt i "speciella tillfällen" med min man hoppa tillbaka 5 år i tiden och göra allt för att han skavara nöjd för att jag känner att det är mitt "jobb"... Varför kan inte jag få vara normal...?

Det skulle vara så skönt... att bara få vara...

Hur känner/mår/tänker/tycker "normala" folk i min ålder...? Jag skulle så gärna vilja varan normal... Jag skulle så gärna vilja må bra... Visst gör jag det ibland... Men dom som mår någorlunda bra hela tiden herreud vad jag avundas dem....'

Ingen skulle vilja vara jag med mina 10 personligheter som sliter i mig.. Jag skulle vilja bo på landet 10 mil från närmsta granne, odla all min mat och ha någpn som kom ut med hundmat 1 gång i månaden och bara gömma mig för omvärlden...

Jag hatar mig själv... Jag hatar min spegelbild... Att se den fula äckliga "grejen" stirra tillbaka på mig i spegeln får mig att vilja köra ner fingrarna i halsen...

Men inte ens min vidriga spegelbild kan få mig att ta tag i mig själv... Ävem om jag mot all förmodan skulle bli smal och ha tuttar och annatg krafs där det faktiskt skulle sitta så kommer jag aldrig kunnat ta bort aölla mina fula ärr och mina fula tatueringar...

Jag är en ful och fet och äcklig människa.. Kan jag leva med det....? Jag måste...